
(Lidingöloppet 2014)
Lidingöloppet det tredje loppet i en svensk klassiker för mig och hittils det jobbigaste loppet.
Kändes som om löpningen gick framåt hela tiden, borde kanske börjat springa tidigare men eftersom det har varit sjukt mycket på jobbet har det varit omöjligt.
Var nervös över att min höftböjare / ljumske skulle börja krångla som den har gjort vid några träningstillfällen.
Så pass att det bara är att börja gå hem.
Provsprang delar av loppet så jag hade sätt hela banan innan.
Abborbacken kändes överskattad när man "bara" sprungit 7km innan man kom till abborbacken. Var en helt annan femma efter 25km kan jag säga. Och det var där som jag tog helt slut.
Måste haft ett väldigt bra tempo första 2 milen.
Efter 20km kände jag att energin började energin ta slut och fick krampkänning i grönsta backen.
Grösnta backen är den första av tre namngivna backar.
Mitt i backen kände krampkäning och började därför gå och det gjorde saken inte bättre, tvärtom.
Men jag sprng hela vägen fram till abborbacken. Men där blev det till att gå, kunde inte sprigna pga kramp. Kändes som om två golfbollar på varsin sida om lårmuskeln ovanför knät. Gick inte att springa så jag vr tvungen att gå, hela backen.
Sen när jag hade kommit upp för backen så hade krampen släpt så jag började springa, efter ett tag så kom krampen tilbaka och så fortsatte det.
Kramp, springa, kramp springa.
Med tanke på hur mycket jag var tvungen att gå så är jag nöjd med tiden 3 timmar och 8 minuter.
Ljumsken / höftböjaren höll hela loppet :)
Bara Vasaloppet kvar så är "En Svensk Klassiker" avklarad :D